Jag är i stort sett alltid omgiven av vänner. Kanske numera av nyfunna vänner, trots det så känner jag mig väldigt utanför. Sedan jag fick barn har jag märkt att jag även tappat massa omkring mig. Visserligen sitter jag i min bomulls-fyllda värld och det mest intressanta jag pratar om är huruvida min son bajsat eller inte. Usch, här sitter jag och självömkar. Jag som mötte en vän idag som verkligen har det motigt, gud vad jag önskar att jag kunde hjälpa henne. Med vad som helst... Nåväl, det är jobbigt att inse att en del vänskap förändras och jag här svårt för att acceptera att jag är utanför. Jag får se till det jag har istället. Med det ska jag avsluta denna kväll med att läsa om Harry Potter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar